Ekan är en typ av allmogebåt som är klinkbyggd. Ibland kallas den också för ekstock eller öka, och när den är enkelt konstruerad kan namnet stanna redan vid bordsplanka. Något som utmärker alla ekor är att de är flatbottnade och saknar köl.
I en eka tar man sig lättast fram med hjälp av åror. I vissa fall manövrerar man båten bara med hjälp av en åra, vilket kallas för vrickning. En eka kan också ta sig fram med hjälp av ett segel i form av en segeleka.
Ekans konstruktion
Den enklaste och vanligaste ekan är konstruerad utifrån en lådliknande modell med tillhörande sidor som är lätt svängda.
Ekans akterspegel är i de flesta fall bredare än fören, som många gånger är smal och hög. Dagens eka syftar i de flesta fall på en båt som är klinkbyggd med tillhörande akterspegel. I vissa fall finns det en spegel placerad i fören.
Ekans bordläggning är fäst i fallande stävar och bottenformen på ekan varierar mellan att vara flatbottnad till en botten som är halvrund. I de ekor som har en flat botten kan det finnas ett segel som är fäst i båtens båda ändar. Flatekan används till mesta till på insjöar eller i vatten bra nog för husbehovsfiske.
Ekan kan också byggas rundbottnad, som till exempel en blekingseka, för att enklare kunna användas vid skärgårdar och kuster. Storleken på ekan varierar men längden sätts mellan fyra till åtta meter. Hur storleken bestäms beror ofta på ekans grundläggande användningsområde.
Ökan i Östersjön
Öka är namnet på de ekor som används och befinner sig i vattnen omkring Östersjökustens skärgård och är en variant av de båtar som har använts i Roslagen samt i Kalmars och Östergötlands län.
Den är konstruerad med en akterspegel innanför stäven och har tillhörande åror som är fästa med tullbommar.
Användningsområdet för ökan har varit stadsresor, fiske och kyrkfärder.